Varför köket? Vad forskningen säger om plast, mat och kroppen

Resten av den här sajten handlar om hur du lagar mat utan plast. Den här texten handlar om varför någon skulle vilja det. Frågan är svårare än både de som säljer plastfria produkter och de som säljer plast låter påskina, och den har ett ärligt svar: en del är fastställt, en del pekar i en riktning, och en del vet vi inte. Nedan står alla tre delarna, i den ordningen, med källor till varje siffra.

Förkortningar som BPA, PFAS och TDI förklaras i ordlistan längst ned, ordnade så att det syns vilken grupp varje ämne hör till.

De flesta av de ämnen som diskuteras här lämnar kroppen snabbt. Ftalater och bisfenol A bryts ner och kissas ut inom ett eller två dygn. Det betyder att halten i urinen inte säger något om vad någon utsattes för som barn, utan om vad personen åt och drack de senaste dagarna. Det gör också köket till den plats där ett hushålls egna val syns i en mätning.

Det är precis vad de första kostförsöken visade. Fem amerikanska familjer, tjugo personer, fick under tre dagar all sin mat tillagad från färska råvaror utan plastförpackningar och utan konserver. Halten av bisfenol A i urinen föll från 3,7 till 1,2 nanogram per milliliter och gick tillbaka till 3,8 när familjerna återgick till sin vanliga kost. Nedbrytningsprodukten av DEHP föll från 57 till 25.^[1] Åt andra hållet: i ett överkorsningsförsök med 75 personer gav en burk konserverad soppa om dagen i fem dagar 20,8 mikrogram bisfenol A per liter urin, mot 1,1 efter fem dagar med samma soppa lagad från färska råvaror.^[2] Och i ett fasteförsök med fem personer föll nedbrytningsprodukterna av DEHP, DiNP och DiDP fem till tio gånger inom ett dygn, medan DEP, DnBP, DiBP och BBzP inte gjorde det. De senare kommer alltså till största delen någon annanstans ifrån än från maten.^[3]

Det här är inte automatiskt. I ett försök där deltagarna fick cateringmat som skulle vara fri från plastkemikalier steg halterna av DEHP-metaboliter i stället omkring 25 gånger. Två av ingredienserna, koriander och mjölk, var förorenade tidigare i kedjan.^[4] Två andra försök, där deltagarna själva skulle ändra sina vanor efter skriftliga råd, gav ingen mätbar skillnad.^[5] En genomgång av 26 sådana försök fann att 21 rörde halterna i väntad riktning, och författarna drar slutsatsen att det mesta avgörs av regler och av vad som finns i butiken, inte av vad enskilda hushåll gör.^[6]

Den slutsatsen pekar också på en svårighet som följer med hela resten av texten. Kosten hänger samman med mycket annat. Den som äter mer färsk mat och färre färdigrätter får lägre halter av de här ämnena, men ändrar samtidigt sitt fettintag, sitt saltintag och sin vikt. Två forskare har gjort just det till en invändning mot en hel forskningsgren: om västerländsk kost både ökar exponeringen och ökar risken för fetma, kan sambandet mellan ämnena och fetma vara skenbart.^[7] Invändningen är rimlig och återkommer längre ner.

Det finns ett mönster som alla källor i den här texten är överens om: hur mycket som lämnar ett material avgörs av hur det används. Värme, fett, syra, kontakttid och slitage styr migrationen. Därför är samma matlåda en liten källa i kylen och en större i micron.

I ett försök där plastbehållare mikrades i tre minuter frigjordes upp till 4,22 miljoner mikroplastpartiklar och 2,11 miljarder nanoplastpartiklar från en kvadratcentimeter plast. Det var mer än någon annan användning som testades, inklusive förvaring i kyl eller rumstemperatur i över ett halvår. Försöket gjordes med vatten och med 3 procent ättiksyra, inte med mat.^[8] Siffrorna är de som har citerats i tidningarna. Siffran som hör ihop med dem, och som sällan citeras, står i samma artikel: forskarnas egen högsta uppskattning av vad detta innebär i intag är 20,3 nanogram per kilo kroppsvikt och dag för ett spädbarn som får mikrat vatten, och 22,1 för ett litet barn som får mikrade mejeriprodukter ur en behållare av polypropen.^[8] Miljarder partiklar, nanogram massa. Båda är sanna och de hör ihop. Vad märkningen mikrovågssäker lovar, och vad du värmer i stället, står i värma mat i plast i mikron.

Samma sak gäller nappflaskor. Flaskor av polypropen släppte upp till 16,2 miljoner partiklar per liter, och utsläppet steg tydligt med steriliseringen och med vattnets temperatur.^[9] Hur mycket vid vilken temperatur framgår inte av artikelns sammanfattning, och en siffra som har spridits i pressen motsäger artikelns egen högstanivå, så den står inte här.

Partikelräkningar är den svagaste delen av det här fältet, och tepåsarna visar varför. En studie från 2019 räknade fram 11,6 miljarder partiklar per kopp te bryggt med en plastpåse vid 95 °C, varav 2,3 miljoner större än en mikrometer och 3,1 miljarder mindre än 100 nanometer. Tysklands riskvärderingsmyndighet BfR gick igenom studien, gjorde egna försök och kom fram till att metoden är oanvändbar för att mäta mikroplast: extraktet torkades in före mätningen, så lösta ämnen föll ut som kristaller och räknades som partiklar, och identifieringen gjordes på det torkade skiktet i stället för på varje partikel. Med en metod som identifierar varje partikel för sig blev svaret 5 800 till 20 400 partiklar per påse, två till tre tiopotenser lägre. Det mesta av det som räknades var lösta oligomerer från tillverkningen, och de flesta partiklarna satt redan på påsens yta innan den hamnade i vattnet.^[10]

För stekpannor finns en mätning som visar samma princip tydligare än någon annan. Utsläppet av PFAS-ämnen från PTFE-belagda pannor var 4,75 nanogram per timme vid normal användning under 230 °C, och upp till 12 190 nanogram per timme från en tom panna på full värme vid 370 °C, alltså ungefär 2 600 gånger mer. Temperaturen är den avgörande faktorn. PFOA fanns i utsläppet även från pannor som såldes som PFOA-fria.^[11] Beläggningen börjar brytas ner vid runt 360 °C, och en tom panna på full platta når dit.^[12]

Notera vad mätningen inte säger. Den gäller utsläpp till luften, inte till maten, och forskarnas egen värstafallsberäkning hamnar långt under det tolerabla dagliga intaget för PFOA.^[11] Slutsatsen är alltså inte att en panna i normal användning är farlig. Slutsatsen är att utsläppet är en funktion av temperaturen, och att en tom panna på full värme är något annat än matlagning.

Vad som slits loss från en skadad beläggning är en annan fråga än vad den avger som gas. En metodstudie som utvecklade ramanavbildning för att kunna hitta just teflonpartiklar uppskattar att tusentals till miljontals mikro- och nanoplastpartiklar kan frigöras från repade non-stick-kärl under ett efterliknat matlagningsförlopp.^[48] Det är en uppskattning i en artikel vars syfte är att utveckla mätmetoden, inte en mätning i mat, och de siffror per repa som har spridits i pressen står inte i artikelns sammanfattning. Att en repad panna släpper mer än en hel är ändå den rimliga läsningen, och det är skälet att byta den. Tecknen på att det är dags står i när ska man byta ut en teflonpanna.

Det tydligaste och mest handfasta i hela den här texten gäller melaminplast, alltså de hårda tallrikarna, muggarna och skålarna. Livsmedelsverkets genomgång från 2024 slår fast att migrationen av både formaldehyd och melamin kan överskrida gränsvärdena i EU:s plastförordning, som är 15 milligram formaldehyd och 2,5 milligram melamin per kilo livsmedel, och att den exponering som motsvarar gränsvärdet för formaldehyd inte bedöms vara säker ur ett hälsoriskperspektiv. Det är framför allt varm flytande mat som driver migrationen, och det finns tecken på att melaminplast inte är stabil vid upprepad användning med varm mat, så att migrationen ökar för varje gång. För barn på 1,5 och 4 år överskrider det beräknade intaget av melamin EFSA:s tolerabla dagliga intag vid hög migration, och verket bedömer en hälsorisk som möjlig men mindre trolig.^[13] Ett litet överkorsningsförsök med tolv personer mätte samma sak i kroppen: 8,35 mikrogram melamin utsöndrat i urinen under tolv timmar efter varm nudelsoppa ur en melaminskål, mot 1,31 mikrogram efter samma soppa ur en keramikskål.^[14]

Samma genomgång är lika tydlig om husgeråd av melaminplast blandad med växtfiber, som säljs som bambufiber eller bambuplast: inom EU är det inte tillåtet att blanda växtfibrer som bambu i husgeråd som ska möta livsmedel, och de produkterna har visat sig släppa så höga halter formaldehyd och melamin att det troligen riskerar att skada hälsan.^[13] Redskap av hel bambu, utan plast, är en annan sak och är tillåtna. Hur du känner igen produkterna och vad som gäller för barn står i en egen artikel om melaminplast och bambuplast.

Slitage hör också hit, men där är underlaget svagare. Att en plastskärbräda nöts av kniven är självklart; hur mycket som hamnar i maten är beräknat, inte mätt i mat, till mellan 14,5 och 79,4 miljoner partiklar per person och år beroende på plasttyp.^[15] Det är en modell, och den säger ingenting om hälsa. Vi har en egen guide om skärbrädor där det står vad som faktiskt är känt.

Den som vill veta hur säker vetenskapen är på det här området kan titta på hur myndigheterna själva har ändrat sig. EFSA:s tolerabla dagliga intag för bisfenol A var 50 mikrogram per kilo kroppsvikt och dag 2006, sänktes till 4 mikrogram tillfälligt 2015, och är sedan 2023 0,2 nanogram. Det sista steget är en sänkning med en faktor 20 000, och från 2006 till i dag en faktor 250 000. EFSA konstaterar samtidigt att intaget via maten i alla åldersgrupper ligger två till tre tiopotenser över det nya värdet.^[16]

Det här är inte ett enigt vetenskapligt läge, och det ska det inte framställas som. Tysklands BfR gick igenom samma litteratur och landade på 200 nanogram per kilo kroppsvikt och dag, tusen gånger högre än EFSA, med invändningen att den effekt på immunförsvaret som EFSA bygger på inte är skadlig.^[17] Europeiska läkemedelsmyndigheten har också en annan uppfattning än EFSA om hur värdet har tagits fram.^[18] Det är värt att hålla fast vid: en faktor tusen mellan två myndigheter som läser samma studier. Samtidigt ligger båda värdena långt under det som gällde 2006, och samtliga revideringar har gått i samma riktning.

Siffran som brukar citeras ur det här läget kommer från Europeiska miljöbyrån: bisfenol A kunde mätas i urinen hos 92 procent av 2 756 vuxna i elva europeiska länder, och lika många låg över det hälsobaserade riktvärdet, mellan 71 och 100 procent beroende på land. Riktvärdet är 11,5 nanogram per liter och är räknat från EFSA:s värde från 2023.^[18] Den siffran behöver sin förklaring, och miljöbyrån ger den själv: laboratoriemetodens mätgräns ligger över riktvärdet, så den som har mätbar bisfenol A i urinen ligger per definition över riktvärdet, och andelen är därför en lägsta siffra snarare än en uppmätt. Riktvärdena är dessutom inte beslutade som gränsvärden i EU.^[18] I Sverige hittades bisfenol A hos 98 procent av 334 småbarn, med medianvärdet 1,01 nanogram per milliliter.^[24] Alla de värdena ligger över EFSA:s nya nivå och långt under den gamla.

Regleringen har följt efter. Sverige förbjöd bisfenol A i beläggningar i förpackningar för mat till barn under tre år från den 1 juli 2013.^[20] EU förbjöd 2024 bisfenol A och andra farliga bisfenoler i material i kontakt med livsmedel, med övergångstider som löper till 2028.^[19] För ftalater gäller sedan 2019 ett gemensamt tolerabelt dagligt intag på 50 mikrogram per kilo kroppsvikt och dag för DBP, BBP, DEHP och DINP, satt gemensamt därför att de har samma effekt på fostrets testosteron, och maten står för upp till 23 procent av det.^[21] Den ftalatbegränsning som många har hört talas om, den som gäller konsumentvaror sedan 2020, undantar uttryckligen material i kontakt med livsmedel, som regleras separat.^[22] För fyra PFAS-ämnen gäller sedan 2020 ett gemensamt tolerabelt veckointag på 4,4 nanogram per kilo kroppsvikt.^[23] Sverige föreslår dessutom ett förbud mot PFAS i köksredskap från 2028, som vi går igenom i en egen artikel. Förbudet mot bisfenol A, med alla datum, står i BPA-förbudet.

Det finns ett mönster i det som ersätter de förbjudna ämnena. Hos förstföderskor i Uppsala mellan 2009 och 2014 föll de reglerade ftalaterna och bisfenol A, medan ersättarna DiNCH och bisfenol F steg.^[25] I de europeiska proverna steg bisfenol S medan bisfenol A föll.^[18] Och bisfenol S och bisfenol F har i cellförsök visat sig vara ungefär lika hormonellt aktiva som bisfenol A.^[26] Att ett ämne byts ut mot ett mindre undersökt ämne ur samma familj är inte samma sak som att problemet är löst.

Här skiljer sig underlaget kraftigt mellan utfallen, och det är hela poängen med det här avsnittet. Vi graderar varje påstående i fyra steg och låter graderingen välja verbet. Fastställt, eller grund för ett gränsvärde i EU: då står det att studierna visar. Återkommande samband med en rimlig mekanism: då står det att studierna pekar mot. Blandat eller svagt: då står det att studierna går isär. Bara modellering: då står det att något har föreslagits. Där vi inte har hittat något underlag står det rakt ut.

Ftalater och pojkars könsutveckling

Det här är den starkaste kedjan i hela artikeln, och den som sällan nämns i tidningarna. Flera ftalater sänker testosteronet hos foster, och i den svenska SELMA-studien hörde ftalaten DiNP i mammans urin tidigt i graviditeten samman med ett omkring 4 procent kortare avstånd mellan anus och pungen hos pojkarna, ett mått som används just för att fånga hormonell påverkan under fostertiden. En genomgång från 2018 bedömer underlaget som robust för DEHP och DBP.^[32] Det är den effekten som EFSA:s gemensamma gränsvärde vilar på.^[21] Mekanism, mätt effekt hos människor, och en myndighet som har agerat.

PFAS och barns svar på vaccin

I en födelsekohort på Färöarna med 656 barn, varav 587 följdes upp, hörde en dubblering av halten PFAS i barnets blod samman med 49 procent lägre antikroppshalt efter de vanliga barnvaccinationerna (95 procents konfidensintervall 23 till 67 procent lägre). En dubblering av PFOS och PFOA vid fem års ålder gav oddskvoter mellan 2,38 och 4,20 för att ligga under den skyddande nivån vid sju års ålder, där det lägsta av de värdena inte var statistiskt säkerställt.^[33] Studien är observationell, men det är den här effekten som EFSA:s gränsvärde för PFAS vilar på.^[23]

Tidigare pubertet hos flickor

Att bröstutvecklingen hos flickor börjar tidigare än förr är mätt och inte omtvistat. En sammanställning av studier från 1977 till 2013 ger 0,24 år tidigare per decennium, alltså knappt tre månader per tioårsperiod.^[27] I Köpenhamn undersöktes 1 100 flickor 1991 till 1993 och 995 flickor 2006 till 2008, och medelåldern för bröstutvecklingens början föll från 10,88 till 9,86 år. Den första mensen flyttade sig mindre, från 13,42 till 13,13 år. Skillnaden fanns kvar efter justering för BMI.^[28]

Varför det blivit så är en annan fråga, och där går studierna isär. Den bäst underbyggda förklaringen är kroppsvikt. Om hormonstörande ämnen bidrar är inte avgjort: den senaste större genomgången hittar inget genomgående samband och bedömer underlaget som för tunt, och enskilda studier pekar i båda riktningarna, några mot tidigare pubertet och andra mot senare.^[29] Diagrammet ovan visar en trend. Det visar ingen orsak, och ska inte läsas så.

Bröstcancer

Också här går studierna isär. Det starkaste enskilda fyndet kommer från 1,12 miljoner danska kvinnor följda i nära tio miljoner kvinnoår. De flesta ftalatexponeringar i den studien hörde inte samman med bröstcancer alls. De kvinnor som fått dibutylftalat via läkemedel i en sammanlagd dos på minst 10 000 milligram hade däremot en riskkvot på 1,9 för östrogenreceptorpositiv bröstcancer (95 procents konfidensintervall 1,1 till 3,5), och vid lägre doser syntes inget samband. Exponeringen är räknad från uthämtade recept, inte uppmätt i kroppen. Dosen ligger långt över allt som kommer från mat, vilket är själva poängen: den tydligaste signalen finns vid en dos som inget kök producerar.^[30] Sammanvägda analyser av bisfenol A och av PFAS har inte funnit något samband.^[30] I juni 2026 klassade IARC tre ftalater, butylbensylftalat, dibutylftalat och diisononylftalat, som möjligen cancerframkallande för människa, grupp 2B. Den bedömningen vilar på stark mekanistisk evidens och på djurstudier; underlaget för cancer hos människa bedömdes som otillräckligt.^[31] Grupp 2B är en bedömning av faran hos ämnet, inte av dosen i ett kök, och gäller inte bröstcancer särskilt.

Om bröstcancer hos män har vi sökt och inte hittat något underlag som kopplar sjukdomen till ftalater, bisfenoler eller PFAS. Det betyder inte att frågan är besvarad, utan att den inte är undersökt.

Sköldkörtelhormon, språk och hjärnans utveckling

Att fostrets hjärna behöver mammans sköldkörtelhormon är känt, och brist under graviditeten hör samman med neurologiska utvecklingsproblem hos barnet. Frågan är om de ämnen vi talar om här rubbar det hormonet tillräckligt för att spela roll. Där går studierna isär. En sammanvägning från 2024 fann förändrade sköldkörtelhormonnivåer hos flickor efter exponering för bisfenoler under graviditeten, medan en tidigare genomgång av bisfenol A hos nyfödda och barn kallade resultaten inkonklusiva. För ftalater och barns språkutveckling finns fynd i både svenska och amerikanska kohorter, men den genomgång som väger dem samman hittar inget tydligt mönster.^[35] Sköldkörtelhormon som mellanled har prövats direkt i mycket få studier.

Spermieantal

Att spermiekoncentrationen i de sammanställda studierna har fallit omkring 50 procent mellan 1973 och 2018 är publicerat och omdiskuterat; kritiken gäller urvalet av studier och om det går att jämföra mätmetoder över så lång tid.^[34] Ingen av de studierna prövar en orsak. Att plastkemikalier skulle vara förklaringen har föreslagits och är inte visat.

Fetma och ämnesomsättning

Djur- och cellstudier talar för att vissa av de här ämnena påverkar fettvävnad. Hos människor går studierna isär, och den viktigaste invändningen är den som nämndes högst upp: kosten påverkar både exponeringen och vikten, så ett samband mellan ämne och fetma kan vara skenbart.^[7] En genomgång av 26 epidemiologiska studier av ftalater fann ingen samstämmighet, varken inom eller mellan studierna, och drog slutsatsen att underlaget varken stöder eller motsäger hypotesen.^[7]

Beräkningar av hur många dödsfall och hur stora samhällskostnader de här ämnena orsakar förekommer i litteraturen. De bygger i hög grad på enskilda studier och på andra ämnen än de som finns i ett kök, de är omtvistade i facklitteraturen, och vi återger därför inga siffror ur dem.

Alla gränsvärden ovan är satta för ett ämne i taget. Ingen äter ett ämne i taget. Det är invändningen bakom begreppet cocktaileffekt, och den argumenteras utförligast i Toxic Cocktail från 2017, en bok av en fransk forskare som arbetar med sköldkörtelhormon och hjärnans utveckling. Bokens tes är att många svaga exponeringar tillsammans räcker för att påverka just den utvecklingen, och att regleringen inte är byggd för att se det.^[41] Boken är ett debattinlägg och inte en vetenskaplig genomgång, så det är värt att gå till underlaget.

Grundexperimentet är från 2002. Åtta svagt östrogena ämnen, bland dem bisfenol A, parabener och genistein, blandades i koncentrationer som var för sig låg under den nivå där de inte ger någon effekt. Blandningen gav en tydlig effekt, och effekten kunde förutsägas genom att helt enkelt addera doserna.^[36] Samma grupp visade samma år att elva sådana ämnen, var och ett under sin nollnivå, förstärkte effekten av kroppens eget östrogen.^[36] Båda försöken gjordes i jästceller med mänsklig östrogenreceptor, inte i människor eller djur, och ska läsas som mekanismförsök.

Närmare människor kommer två nyare arbeten. I det ena togs en blandning fram ur den svenska SELMA-kohorten utifrån vilka ämnen som statistiskt hörde samman med språkförsening hos barnen, varefter just den blandningen testades i mänskliga hjärnorganoider, i groddjur och i zebrafisk och påverkade genreglering och beteende. Enligt artikeln låg upp till 54 procent av barnen över den nivå som försöken pekade ut som oroande, och den högsta tiondelen av exponeringen hade 3,3 gånger högre risk för språkförsening än den lägsta.^[37] Det andra är en beräkning snarare än en mätning: för nio ämnen som mätts i samma personer låg den sammanlagda exponeringen i median 17 gånger över den tolerabla nivån, och över 100 gånger hos de högst exponerade, med bisfenol A som största bidrag.^[38] Den beräkningen vilar på vilket referensvärde man väljer för bisfenol A, och eftersom EFSA:s värde är extremt lågt blir bisfenol A automatiskt det dominerande bidraget. Författarna kallar själva resultatet en förutsägelse som behöver prövas i epidemiologiska studier.

Och här kommer invändningen som hör till samma avsnitt. En systematisk genomgång av tio års blandningsforskning, 1 220 försök, gick igenom de 388 fall där författarna hade hävdat samverkan eller motverkan och räknade om dem. De flesta påståendena höll inte: resultaten låg i regel inom en faktor två från vad ren addition förutsäger, och bara 20 procent av de omräknade fallen visade samverkan utöver den normala variationen mellan studier. Två tredjedelar av all forskning på området hade dessutom testat högst två ämnen i taget, och de utfall som betyder mest för människor, som cancer, reproduktion och nervsystem, hörde till de minst undersökta. Slutsatsen var att addition fungerar bra som utgångspunkt.^[39]

Det är den ärliga versionen av cocktaileffekten, och den är starkare än den dramatiska. De här ämnena multiplicerar i allmänhet inte varandra. De adderas. Att de adderas räcker, när varje ämne prövas ensamt mot sitt eget gränsvärde. Myndigheterna räknar själva så i dag: EFSA:s vägledning för kombinerad exponering från 2019 har dosaddition som grundantagande, och det gemensamma gränsvärdet för fyra ftalater är byggt exakt på den logiken. En svensk utredning föreslog 2019 hur kombinationseffekter skulle kunna hanteras i regleringen.^[40] Den faktor för blandningar som har diskuterats för EU:s kemikalielagstiftning är dock inte införd. Kommissionen meddelade i april 2026 att den breda revideringen av Reach inte blir av.^[40]

Mikroplast har hittats i blod, i placenta, i artärplack och i hjärnvävnad. Fynden kommer från flera oberoende grupper och går i samma riktning, så att partiklar finns i kroppen får räknas som visat. Allt annat om dem är osäkert, och det hör till saken.

Det mest omtalade enskilda fyndet: hos 257 patienter som opererats för förträngning i halsartären fanns polyeten i placket hos 58,4 procent och PVC hos 12,1 procent, och de som hade partiklar i placket hade under drygt 33 månaders uppföljning en riskkvot på 4,53 för hjärtinfarkt, stroke eller död (95 procents konfidensintervall 2,00 till 10,27).^[42] Det är ett samband i en utvald grupp opererade patienter, med exponeringen mätt en gång, på ett ställe, med en metod som i sig är ifrågasatt. Det visar inte att partiklarna orsakade händelserna.

I avlidna människors vävnad var polyeten den vanligaste plasten i hjärna, lever och njure, och andelen var högst i hjärnan. Halterna var högre i prover från 2024 än i prover från 2016, och högre i hjärnor med en dokumenterad demensdiagnos, vilket lika gärna kan vara en följd av sjukdomen som en orsak.^[43] Här blir mätkritiken avgörande. Metoden som användes, pyrolys med masspektrometri, ger för fett samma nedbrytningsprodukter som för polyeten, och hjärnan består till stor del av fett. En genomgång av 18 studier av mikroplast i mänskliga prover fann att ingen av dem hade tagit hänsyn till risken för falska positiva svar från den kemiska upplösningen av vävnaden. BfR, som granskar samma studie, konstaterar att den är föremål för en kontroversiell vetenskaplig debatt, att myndigheten undersöker om metoden är tillräckligt specifik, och att det enligt dagens kunskapsläge inte finns tillförlitliga toxikologiska belägg för hälsorisker från mikroplast via maten.^[43]

Två andra exempel på samma problem: i en uppmärksammad studie av nanoplast i flaskvatten var det tomma kontrollprovet lika förorenat som proverna.^[47] Och i en kvalitetsgranskning av 50 studier av mikroplast i vatten uppfyllde fyra samtliga kvalitetskriterier.^[44] Partikelantal från olika studier är alltså inte jämförbara med varandra, och ett högt tal är inte i sig ett tecken på hög exponering.

Vi tar ett exempel på överdrift ur det egna lägret också, för att visa varför den här artikeln graderar sitt underlag. En studie från 2024 om flamskyddsmedel i svarta plastredskap fick stor spridning. Den har sedan korrigerats två gånger, och efter korrigeringarna motsvarar den beräknade exponeringen omkring 2 procent av referensdosen i stället för den andel som först publicerades.^[46] Siffror som rör sig så mycket efter publicering ska behandlas med samma försiktighet oavsett vilken slutsats de stöder.

Om argumentet ovan håller följer en praktisk ordning av det. Värme först, eftersom värme är den faktor alla källor är överens om. Sedan fett, syra och tid, av samma skäl. Sedan det som är uttryckligen reglerat eller otillåtet. Sedan slitage.

1. 1

   Värm aldrig mat i plast

   Sluta medPlastlåda eller plastskål i micron

   →

   Använd i ställetTallrik, skål eller form av porslin, glas eller stål

   Micron frigjorde mer än någon annan användning som testades, mer än ett halvårs förvaring i kyl eller rumstemperatur.^[8] Värme är den faktor alla källor är överens om.

   Oftast krävs inget köp: en vanlig porslinstallrik räcker. Samma princip gäller vattenkokaren, där vattnet kokar mot materialet varje dag. Någon mätning av vad en kokare av plast släpper, av samma kvalitet som källorna här, har vi inte hittat.

   I jämförelsen nu: 13 vattenkokare i rostfritt stål och glas, från 420 kr. Vattenkokare utan plast →

2. 2

   Förvara fet och sur mat, och rester, i glas eller stål

   Sluta medPlastburk för sås, rester och matlådor

   →

   Använd i ställetBurk eller matlåda i glas eller rostfritt stål

   Fett och syra drar ut mer än vatten, och kontakttiden räknas: det som står i dagar har längre tid på sig än det som står en timme.^[13]

   I jämförelsen nu: 96 matlådor och förvaringsburkar i glas och rostfritt stål, från 55 kr. Matlåda: glas eller rostfritt →

3. 3

   Använd inte melaminplast eller bambuplast till varm mat

   Sluta medHårda tallrikar, muggar och skålar av melamin eller bambufiber

   →

   Använd i ställetPorslin, glas eller rostfritt stål

   Livsmedelsverket bedömer att migrationen från melaminplast kan överskrida gränsvärdena, mest med varm flytande mat, och att bambuplast inte är tillåten i EU.^[13]

   Redskap av hel bambu, utan plast, är något annat och är tillåtna. Det här kräver sällan något köp: porslinet du redan har duger.

4. 4

   Laga i obelagda pannor

   Sluta medPanna med PTFE-beläggning, särskilt en repad

   →

   Använd i ställetGjutjärn, kolstål eller rostfritt stål

   Utsläppet från beläggningen styrs av temperaturen: omkring 2 600 gånger mer från en tom panna på full värme än vid normal matlagning.^[11] Beläggningen bryts ner från runt 360 °C.^[12]

   Behåller du en belagd panna: hetta aldrig upp den tom, och byt den när beläggningen är repad.^[48]

   I jämförelsen nu: 114 stekpannor i gjutjärn, kolstål och rostfritt stål, från 149 kr. Stekpanna utan teflon →

5. 5

   Välj färsk mat före konserver och färdigpackat

   Sluta medKonserver och färdigrätter i plast

   →

   Använd i ställetFärska råvaror, lagade hemma

   Det är den förändring som syns tydligast i mätningarna. Bisfenol A i urinen föll från 3,7 till 1,2 nanogram per milliliter på tre dagar,^[1] och en burk konserverad soppa om dagen gav nästan tjugo gånger högre halt än samma soppa lagad från färska råvaror, i ett försök gjort innan många tillverkare gick över från bisfenol A i konservlack.^[2]

   Här finns inget att köpa, men det hör hemma i listan.

6. 6

   Byt det slitna först

   Sluta medRepad skärbräda och nötta redskap av plast

   →

   Använd i ställetSkärbräda i trä, redskap i trä eller stål

   Hur mycket en plastbräda släpper i maten är beräknat, inte mätt: mellan 14,5 och 79,4 miljoner partiklar per person och år beroende på plasttyp.^[15] Underlaget är svagare än för värme, men pekar åt samma håll.

   I jämförelsen nu: 36 skärbrädor i trä och bambu, från 153 kr. Skärbräda: trä eller plast →

   I jämförelsen nu: 72 slevar, spadar och vispar i stål och trä, från 69 kr. Köksredskap →

Antalen och priserna ovan räknas fram ur vår jämförelse varje timme. Ordningen följer underlaget, inte vad vi listar: punkt fem säljer ingen något för, och den står där den står. De billigaste produkterna i lager för varje byte, och vad de kostar tillsammans, står i plastfritt kök från början.

Och lika viktigt: vad köket inte kan göra. För bisfenol A och för de tyngre ftalaterna som används i livsmedelsförpackningar är maten den dominerande källan, och då är köket rätt plats att ändra.^{[3, 7]} För de lättare ftalaterna, som DEP, DnBP och DiBP, kommer det mesta någon annanstans ifrån: kosmetika, inomhusluft och damm. De halterna rör sig inte av en ny matlåda.^[3] Det är därför fasteförsöket sänkte vissa ämnen och lämnade andra orörda, och det är den rimliga proportionen att ha med sig.

Europeiska miljöbyrån rangordnar källorna till bisfenol A på samma sätt. Konserverad mat är den viktigaste exponeringskällan i alla åldersgrupper, och kassakvitton av termopapper den näst största källan till yttre exponering för alla över tre år. Båda siffrorna bygger på den exponeringsberäkning EFSA gjorde 2015, som enligt miljöbyrån själv kan vara inaktuell i dag.^[18] Kvittona har EU reglerat sedan dess: termopapper med 0,02 viktprocent bisfenol A eller mer får inte släppas ut på marknaden efter den 2 januari 2020.^[49] Det är ett rimligt mått på hur mycket av problemet som ligger utanför köket, och på att det går att göra något åt.

Det finns ett sista argument som inte är vetenskapligt utan praktiskt. I de flesta delar av livet är det dyrt att undvika en misstänkt exponering. I ett kök är det en burk, en panna och en vana. När underlaget är ojämnt men pekar i en riktning, och förändringen är billig, är det rimligt att göra förändringen. Det är hela anspråket, och det är mindre dramatiskt än både rubrikerna och branschens dementier.

Det mesta, mätt i antal ämnen. I plast finns minst 16 000 kemikalier, varav drygt 4 200, omkring en fjärdedel, är kända som farliga för hälsa eller miljö. För två tredjedelar saknas offentlig, granskningsbar farlighetsinformation, och 6 procent är reglerade internationellt.^[45] Enbart för material i kontakt med livsmedel har 12 285 ämnen kartlagts som avsiktligt använda och 3 601 ämnen från sådana material har hittats i människor.^[45]

Utöver det, kort och rakt:

• Om de partiklar som har hittats i kroppen gör någon skada är inte känt. BfR:s bedömning av dagens underlag är att tillförlitliga toxikologiska belägg saknas.^[43]
• Vilket gränsvärde för bisfenol A som är det rätta är en vetenskaplig tvist mellan myndigheter, med en faktor tusen emellan.^{[16, 17]}
• Om hormonstörande ämnen bidrar till att puberteten börjar tidigare är inte avgjort.^[29]
• Om ersättarna, som bisfenol S och DiNCH, är bättre än det de ersatte är inte visat.^[26]
• Hur stor den samlade effekten av många samtidiga exponeringar är i verkliga doser är beräknat, inte mätt.^{[38, 39]}

Vi uppdaterar den här texten när underlaget ändras. Hur vi kontrollerar produkterna i jämförelsen, och vad vi kräver för att kalla något plastfritt, står i metodiken. Vill du gå vidare till det praktiska finns guiden om att välja plastfritt och alla materialguider.

Begreppen i texten, ordnade efter vad de är. Under varje ämnesgrupp står de enskilda ämnena som hör till den, så att det går att se att DiNP är en ftalat och PTFE en sorts PFAS.

Varje siffra i texten kommer från en av källorna nedan. Vi anger också på vilken nivå källan har lästs, eftersom det spelar roll för hur mycket en siffra tål att citeras.

1. Rudel RA m.fl. Food packaging and bisphenol A and bis(2-ethyhexyl) phthalate exposure: findings from a dietary intervention. Environmental Health Perspectives 2011;119(7):914. doi:10.1289/ehp.1003170. Fulltext. 20 personer, ingen kontrollgrupp.
2. Carwile JL m.fl. Canned soup consumption and urinary bisphenol A. JAMA 2011;306(20):2218. doi:10.1001/jama.2011.1721. Fulltext. Överkorsningsförsök, 75 personer, ett varumärke, gjort före övergången bort från bisfenol A i konservlack.
3. Koch HM m.fl. Inter- and intra-individual variation in urinary biomarker concentrations over a 6-day sampling period. International Journal of Hygiene and Environmental Health 2013;216:672. Sammanfattning. Fasteförsök, 5 personer.
4. Sathyanarayana S m.fl. Unexpected results in a randomized dietary trial to reduce phthalate and bisphenol A exposures. Journal of Exposure Science and Environmental Epidemiology 2013. doi:10.1038/jes.2013.9. Sammanfattning.
5. Galloway TS m.fl. BMJ Open 2018. doi:10.1136/bmjopen-2017-018742; Barrett ES m.fl. Maternal and Child Health Journal 2015. Sammanfattningar. Små och korta försök utan mätbar effekt.
6. Yang L m.fl. Dietary interventions to reduce exposure to endocrine disrupting chemicals. Current Environmental Health Reports 2023. doi:10.1007/s40572-023-00394-8. Sammanfattning. 21 av 26 försök rörde halterna i väntad riktning.
7. Sharpe RM, Drake AJ. Obesogens and obesity, an alternative view? Obesity 2013;21(6). doi:10.1002/oby.20373. Här används invändningen om kosten som störfaktor och uppgiften att maten står för över 95 procent av befolkningens exponering för bisfenol A. Samma post används för den systematiska genomgången av 26 epidemiologiska studier av ftalater som obesogener, som inte fann någon samstämmighet. Sammanfattnings- och översiktsnivå.
8. Hussain KA m.fl. Assessing the release of microplastics and nanoplastics from plastic containers and reusable food pouches. Environmental Science & Technology 2023;57(26):9782. doi:10.1021/acs.est.3c01942. Sammanfattning. Försöken gjordes med vatten och 3 procent ättiksyra, och celltestet vid 1 000 mikrogram per milliliter, en mycket hög dos i provskål.
9. Li D m.fl. Microplastic release from the degradation of polypropylene feeding bottles during infant formula preparation. Nature Food 2020;1(11):746. doi:10.1038/s43016-020-00171-y. Sammanfattning.
10. Bundesinstitut für Risikobewertung (BfR), Communication nr 029/2025, 5 augusti 2025, om tepåsar och mikroplastpartiklar, inklusive granskningen av Hernandez m.fl. 2019 och de egna försöken tillsammans med Busse m.fl. 2020. Fulltext.
11. Schlummer M m.fl. Emission of perfluoroalkyl carboxylic acids from heated surfaces made of PTFE. Chemosphere 2015;129:46. doi:10.1016/j.chemosphere.2014.11.036. Sammanfattning. Fyra pannor märkta PFOA-fria och nio andra produkter. Utsläpp till luft.
12. BfR, frågor och svar om PTFE i stekpannor. Fulltext. Beläggningen bryts ner från omkring 360 °C.
13. Livsmedelsverket, Nilsson M-L. Hälsorisker med formaldehyd och melamin i husgeråd tillverkade av melaminplast. Livsmedelsverkets PM, Uppsala 2024. ISSN 1104-7089. Fulltext. Gränsvärdena för migration kommer från kommissionens förordning (EU) nr 10/2011.
14. Wu C-F, Hsieh T-J, Chen B-H, Liu C-C, Wu M-T. A crossover study of noodle soup consumption in melamine bowls and total melamine excretion in urine. JAMA Internal Medicine 2013;173(4):317. doi:10.1001/jamainternmed.2013.1569. Ett forskningsbrev utan sammanfattning; siffrorna är återgivna via sekundärkällor, inte via brevet självt. 12 personer, och utsläppet varierar mellan varumärken.
15. Yadav H m.fl. Cutting boards: an overlooked source of microplastics in human food? Environmental Science & Technology 2023;57(22):8225. Sammanfattning. Beräknade värden, inte mätta i mat.
16. Efsa, CEP-panelen. Re-evaluation of the risks to public health related to the presence of bisphenol A in foodstuffs. EFSA Journal 2023;21(4):e06857. doi:10.2903/j.efsa.2023.6857, med de tidigare bedömningarna från 2006 och 2015. Fulltext respektive myndighetens egna sidor.
17. BfR, Opinion nr 018/2023. doi:10.17590/20230419-114234-0. Fulltext. Tolerabelt dagligt intag 200 nanogram per kilo kroppsvikt och dag.
18. Europeiska miljöbyrån, briefing nr 17/2023, Human exposure to Bisphenol A in Europe, 14 september 2023. Fulltext. 2 756 vuxna i elva länder, prover tagna 2014 till 2020. Riktvärdet 11,5 nanogram per liter är härlett ur Efsas värde och är inte beslutat som gränsvärde i EU, och metodens mätgräns ligger över riktvärdet.
19. Kommissionens förordning (EU) 2024/3190 om bisfenol A och andra bisfenoler i material i kontakt med livsmedel, rättad genom 2026/250. Rättstexten.
20. Förordning (2012:991) om förbud mot bisfenol A i lack och ytskikt i förpackningar för livsmedel avsedda för barn under tre år, i kraft från den 1 juli 2013.
21. Efsa. Update of the risk assessment of di-butylphthalate, butyl-benzyl-phthalate, bis(2-ethylhexyl)phthalate, di-isononylphthalate and di-isodecylphthalate for use in food contact materials. EFSA Journal 2019;17(12):e05838. Sammanfattning. Gemensamt tolerabelt dagligt intag 50 mikrogram per kilo kroppsvikt och dag.
22. Kommissionens förordning (EU) 2018/2005 om fyra ftalater i konsumentvaror, där material i kontakt med livsmedel är undantagna. Rättstexten.
23. Efsa. Risk to human health related to the presence of perfluoroalkyl substances in food. EFSA Journal 2020. doi:10.2903/j.efsa.2020.6223. Sammanfattning. Gemensamt tolerabelt veckointag 4,4 nanogram per kilo kroppsvikt.
24. Livsmedelsverket, rapportserie L 2025 nr 01, Riksmaten småbarn. Fulltext. Bisfenol A påvisat hos 98 procent av 334 småbarn, median 1,01 nanogram per milliliter.
25. Gyllenhammar I m.fl. Temporal trends of poly- and perfluoroalkyl substances and bisphenols in first-time mothers from Uppsala. Environmental Research 2017;153:48. Sammanfattning.
26. Rochester JR, Bolden AL. Bisphenol S and F: a systematic review and comparison of the hormonal activity of bisphenol A substitutes. Environmental Health Perspectives 2015;123:643. doi:10.1289/ehp.1408989. Sammanfattning. Till övervägande del cellstudier.
27. Eckert-Lind C m.fl. Worldwide secular trends in age at pubertal onset assessed by breast development among girls. JAMA Pediatrics 2020. doi:10.1001/jamapediatrics.2019.5881. Sammanfattning.
28. Aksglaede L m.fl. Recent decline in age at breast development: the Copenhagen Puberty Study. Pediatrics 2009. doi:10.1542/peds.2008-2491. Sammanfattning.
29. Uldbjerg CS m.fl. Sex-specific associations between potential endocrine disrupting chemicals and pubertal development. Human Reproduction Update 2022. doi:10.1093/humupd/dmac013. Sammanfattning. Här används också de enskilda studier som pekar i olika riktning och som den genomgången väger samman.
30. Ahern TP m.fl. Phthalate exposure and breast cancer incidence: a Danish nationwide cohort study. Journal of Clinical Oncology 2019. doi:10.1200/JCO.18.02202. Sammanfattning. Samma post används för de sammanvägda analyserna av bisfenol A (Liu m.fl. 2021) och PFAS (Chang m.fl. 2024, American Journal of Epidemiology), som inte fann något samband.
31. IARC Monographs, möte 142, Lyon 9 till 16 juni 2026, om butylbensylftalat, dibutylftalat och diisononylftalat. Sammanfattningen publicerad i The Lancet Oncology den 3 juli 2026; volym 142 under tryckning. Myndighetens egen sida och artikelns sammanfattning.
32. Bornehag C-G m.fl. Prenatal phthalate exposures and anogenital distance in Swedish boys. Environmental Health Perspectives 2015. doi:10.1289/ehp.1408163. Sammanfattning. Samma post används för Swan m.fl. 2005 och för översikten Radke m.fl. 2018, som bedömer underlaget som robust för DEHP och DBP.
33. Grandjean P m.fl. Serum vaccine antibody concentrations in children exposed to perfluorinated compounds. JAMA 2012;307(4):391. doi:10.1001/jama.2011.2034. Sammanfattning, läst i PubMed. Födelsekohort på Färöarna: 656 födda 1997 till 2000, 587 uppföljda till 2008. Antikroppar mot stelkramp och difteri vid fem och sju års ålder.
34. Levine H m.fl. Temporal trends in sperm count: a systematic review and meta-regression analysis of samples collected globally. Human Reproduction Update 2022. doi:10.1093/humupd/dmac035, med kritiken i Boulicault M m.fl. 2021. Sammanfattningar.
35. Bornehag C-G m.fl. Prenatal phthalate exposure and language development in toddlers. JAMA Pediatrics 2018, med översikten Radke m.fl. 2020, som inte finner något tydligt mönster. Här används också översiktsnivån för bisfenoler och sköldkörtelhormon, bland annat en sammanvägning från 2024 av exponering under graviditet. Översikts- och sammanfattningsnivå.
36. Silva E, Rajapakse N, Kortenkamp A. Something from nothing: eight weak estrogenic chemicals combined at concentrations below NOECs produce significant mixture effects. Environmental Science & Technology 2002;36(8):1751. doi:10.1021/es0101227, och Rajapakse N, Silva E, Kortenkamp A. Combining xenoestrogens at levels below individual no-observed-effect concentrations dramatically enhances steroid hormone action. Environmental Health Perspectives 2002;110(9):917. doi:10.1289/ehp.02110917. Fulltext respektive sammanfattning. Båda är försök i jästceller med mänsklig östrogenreceptor.
37. Caporale N m.fl. From cohorts to molecules: adverse impacts of endocrine disrupting mixtures. Science 2022;375(6582):eabe8244. doi:10.1126/science.abe8244. Sammanfattning. Blandningen är härledd ur SELMA-kohorten och prövad i hjärnorganoider, groddjur och zebrafisk.
38. Kortenkamp A m.fl. Combined exposures to bisphenols, polychlorinated dioxins, paracetamol, and phthalates as drivers of deteriorating semen quality. Environment International 2022;165:107322. doi:10.1016/j.envint.2022.107322. Sammanfattning. 29 ämnen bedömda, nio mätta i samma personer.
39. Martin O m.fl. Ten years of research on synergisms and antagonisms in chemical mixtures: a systematic review and quantitative reappraisal of mixture studies. Environment International 2021;146:106206. doi:10.1016/j.envint.2020.106206. Sammanfattning. 1 220 försök från 2007 till 2017, 388 omräknade påståenden.
40. Efsas vetenskapliga kommitté. Guidance on harmonised methodologies for human health, animal health and ecological risk assessment of combined exposure to multiple chemicals. EFSA Journal 2019;17(3):e05634. doi:10.2903/j.efsa.2019.5634. Sammanfattning. Samma post används för SOU 2019:45, Framtidens kemikaliekontroll, hantering av kombinationseffekter och gruppvis bedömning av ämnen, överlämnad den 8 november 2019 (regeringens egen sida), och för uppgiften att kommissionen i april 2026 meddelade att den breda revideringen av Reach inte genomförs, vilket är hämtat ur juridisk fackpress och Europaparlamentets lagstiftningsöversikt, alltså sekundärkällor.
41. Demeneix B. Toxic Cocktail: How Chemical Pollution Is Poisoning Our Brains. Oxford University Press, 2017. Förlagets egen beskrivning och mottagandet. Boken är ett debattinlägg; dess underlag redovisas separat ovan. Författaren är medförfattare till källa 37.
42. Marfella R m.fl. Microplastics and nanoplastics in atheromas and cardiovascular events. New England Journal of Medicine 2024;390(10):900. doi:10.1056/NEJMoa2309822. Sammanfattning. 304 inkluderade, 257 fullföljde, uppföljning i medeltal 33,7 månader.
43. Nihart AJ m.fl. Bioaccumulation of microplastics in decedent human brains. Nature Medicine 2025;31(4):1114. doi:10.1038/s41591-024-03453-1. Sammanfattning. Tillsammans med BfR, Communication nr 023/2025 om mikroplast i hjärnan (fulltext), och med mätkritiken i Rauert m.fl. 2025 samt kommentaren i samma tidskrift, som vi har läst via sekundärkällor och inte i original.
44. Koelmans AA m.fl. Microplastics in freshwaters and drinking water: critical review and assessment of data quality. Water Research 2019;155:410. Sammanfattning. Fyra av femtio studier uppfyllde samtliga kvalitetskriterier. Tillsammans med WHO:s rapporter om mikroplast i dricksvatten.
45. Wagner M m.fl. State of the science on plastic chemicals: identifying and addressing chemicals and polymers of concern. PlastChem, 14 mars 2024. doi:10.5281/zenodo.10701706. Projektets egen redovisning. Tillsammans med Groh KJ m.fl. Environment International 2021;150:106225 och Geueke B m.fl. 2023 och 2024, för siffrorna om material i kontakt med livsmedel. Sammanfattningsnivå.
46. Liu M m.fl. Chemosphere 2024;365:143319, med rättelserna 370:143903 och 385:144552. Sammanfattning och rättelserna.
47. Qian N m.fl. PNAS 2024 om nanoplast i flaskvatten, med invändningen i Materić D. PNAS 2024 om att kontrollprovet var lika förorenat som proverna. Fulltext.
48. Luo Y, Gibson CT, Chuah C, Tang Y, Naidu R, Fang C. Raman imaging for the identification of Teflon microplastics and nanoplastics released from non-stick cookware. Science of the Total Environment 2022;851:158293. doi:10.1016/j.scitotenv.2022.158293. Sammanfattning. Artikelns syfte är att utveckla mätmetoden; siffrorna är uppskattningar från ett efterliknat matlagningsförlopp, inte mätningar i mat.
49. Kommissionens förordning (EU) 2016/2235 om bisfenol A i termopapper, EUT L 337 den 13 december 2016. Annexets text, läst i en återgivning av rättsakten: termopapper med 0,02 viktprocent bisfenol A eller mer får inte släppas ut på marknaden efter den 2 januari 2020.